Vores undervisningspligt i børnenes kommende skoleår vil vi forsøge at leve op til efter bedste evne. Denne rummer blandt meget andet krav om, at eleverne har viden om nordisk sprog og kultur. Her kunne man passende udvælge en lille vise nr. 297, som kan vække nærvær hos både børn og voksne (mon nærvær kan testes nationalt?…). Muligvis en anelse højtragende for de mindste (og måske også de største), men så kan vi heldigvis alle finde trøst i selskab med elskelige karakterer som Pippi, Emil og en lille smule Karlsson på taget.
Pippi:
Det har jag aldrig provat tidigare, så det klarar jag helt säkert.
Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll.
Hur petar sig en fin dam i näsan då?
Man ska vara glad att det är väder överhuvudtaget.
Om man är tyst för länge så vissnar tungan.
Emil fra Lønneberg:
Hyss hittar man inte på, di bare blir. Och att det är ett hyss vet man inte förrän efteråt.
Karlsson på taget:
När Karlsson på taket och Lillebror är på Gröna Lund och har köpt kola (karamel) och ska bestämma vem som ska välja först.
Lillebror: Jag tycker att du ska få välja först!
(Karlsson på taket tar ena kolan)
Lillebror: Meh, nu tog ju du den största!
Karlsson: Ja, vilken hade du tagit om du fått välja först?
Lillebror: Den minsta såklart!
Karlsson: JA! Men du har ju fått den minsta så vad gnäller du om?